Någonting jag verkligen inte gillar är när små bortskämda ungar går till deras föräldrar och säger att dom vill ha en ponny. Föräldrarna frågar då om h*n klarar det och barnet säger ja.
En månad senare har barnet en liten b-ponny med fin stam och hela livet framför sig med tävlingar, bra placeringar och roliga kompisar. Men som alltid så är det för bra för att vara sant.
Barnet har nu haft ponnyn i några veckor och har börjat tröttna.
Ni förstår nog vart jag vill komma.
Tillslut säljer dom ponnyn som helt förstörts av ryck i tygeln och bank i sidorna. Ponnyn har nu börjat fundera på meningen med livet är. Är det verkligen såhär det ska vara? Och om inte allt detta var nog så säljer dom ponnyn till en ny, liknande ägare.
Jag behöver inte säga mer än att ta hand om era hästar! Dom förtjänar bättre!

- Allt denna ponny behövde var en ägare som brydde sig och tog vara på talangen.-

<3